Seriöst. Nu har det regnat konstant i ca 3 veckor, och vad det ser ut så ska det regna hela nästa vecka också. Extra passande eftersom vi har gäster.

Jag har legat hemma i en vecka med en rigorös hosta. Hostar fortfarande. Är inte längre en del av samhället, men jag tittade på nyheterna och drack te i morse, så jag är på väg tillbaka. Har egentligen bara gjort en enda sak den senaste veckan – spelat Battlefield 3.

En fin vecka i Berkeley med James fick ett lite trist veckoslut med infektion i bröstet. Hostan sitter hårt och halsen känns inte helt som den ska, men i stort rätt skaplig. Frisk men sjuk. Ni vet? Den där hopplösa kombinationen. Jag blir mest förbannad på mitt värdelösa immunförsvar som sviker mig var tredje månad.

Vi klev upp skapligt för att åka på Car Boot i Wotton. Påvert utbud, men vi snubblade in på en Jumble Sale i North Nibley på vägen hem och snart ska vi på en annan här i Nailsworth. I morgon åker vi på Car Boot i Aston Down, om det Engelska vädret tillåter. Lokala skurar.

Det grubblas rätt mycket på 12 Old Crown just nu. Framtiden och nutiden. Värst av allt; dåtiden. Vi har bott här i 7 månader. En evighet och en sekund på samma gång. Jag saknar jobbet i Gävle – det ofrånkomliga gummibandet som snart drar oss tillbaka. Men listan på allt det jag alltid älskat med det här stället, som nu blivit del av vardagen, är lång. Vad fan väntar i Gävle? Gamla fotspår… Dyr sunk-öl och krogen. Gran och björk. Uteserveringar och trubadurer. Å herregud. Ibland känns Gävle som ett par blöta galoscher vi klivit ur och lämnat där de stod. I September ska fötterna i, men de står kvar i samma gamla dike. Ännu värre – alla andra vinkar där i fjärran. Ropar. Vad gör ni där bak? Kom ikapp!

Fredde har lämnat oss med en söndagskänsla. Just nu är han på inflyg över Arlanda. Jennie sitter på jobbet och är lite sliten, jag lyssnar på musik och peppar för lite BF3 innan klockan blir för mycket. En kopp te och en vacker kvällshimmel.

Han landade i onsdags, jag jobbade heldag innan jag åkte och hämtade honom på Heathrow. Vi har verkligen haft ett guld-veckoslut. Kicking back. Jag visade honom vyerna… vi drog ner till Purton och kikade på Severn. Drack världens bästa öl på typ alla bra pubar vi vet. Ett par eftermiddagar i Dursley och Uley, några sena avslutningar på The Village här i Nailsworth.

Nu är det tillbaka till vardagen, men vi räknar ned till Blomgrens + Mange & Carros ankomst. Sen Johannes & Clara. Det här kommer bli en grym sommar!

Min nya grej; Marmite Toasties med Brown Sauce! Eftersom vi inte har något mack-järn rostar jag mackorna, lägger på marmite, massa ost, klämmer ihop och stoppar i mikron. Funkar SKITBRA! Sen är det bara att ösa på lite HP… down the gob!

Saker jag hittar i jorden när jag gräver på jobbet

- Ett klipp med nailgun-nails

- En ensam tegelsten med kaklad front, från en öppen spis

- En benbit

- Lite glas

- Krukskärvor

- Tygrevor

- En glaskula

Den här veckan har jag lärt mig de här orden :

- Mattock

- Tarpolin

- Whacker Plate

Drömde att jag var ute hela natten i Strömsbro och gjorde sattyg tillsammans med andra löst bekanta. Vi klottrade ner en bekants hus. Jag gjorde en halvhjärtat konst-installation på väggen av trävillan.

På vägen hem kom jag till insikt om vad jag just ställt till med och skämdes något så fruktansvärt! Visste inte om jag skulle bekänna skadegörelsen, eller hur jag skulle förklara. Jag kunde helt enkelt inte fatta vad jag tänkte innan. HUR kunde jag klottra ner min väns hus!?

Som tur var träffade jag mormor i gungparksskogen. Hon var inte alls död, och vi pratade lite. Jag passade på att fråga henne precis som när jag var liten, om när hon var liten. Vad var det konstigaste hon var med om när hon var liten?

Hon hade blivit inslagen i tetra-pack berättade hon med lugn stämma. En av hennes vänners föräldrar hade en maskin som slog in henne i tetra-pack.

När jag tänker efter så tror jag att tetra-pack är en ganska modern uppfinning – men oavsett om mormor ljög eller inte så var det ett angenämt möte. Hon såg ut precis som hon gör på fotografiet jag har inramat.

Regnar ute – inget jobb idag. Ska passa på att dricka mycket te på förmiddagen och gå upp och jobba lite åt Max. Ska hjälpa honom köpa ny begagnad dator, föra över lite kasetter till CD.

Lunch ; Steka ägg, sunny side up!

Tänkte påsk-handla lite med farmor i eftermiddag, äta middag med henne. Hon vet bara inte om det ännu. Vi möter upp Pete at the Holford Arms klockan 18:30 för en pint.

Påskhelgen blir pepp, men jag hoppas vädret vänder!

Ryggen värker, händerna värker, armarna värker… till och med fötterna gör ont. Trasiga blåsor på båda händer. Jag stinker och håret är flott, men drar mig för duschen eftersom de trasiga blåsorna kommer göra så förbannat ont.

Jobbade extra i Dursley torsdag och fredag. James kompis Simon har ett landscaping-företag, behövde en “labourer”. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig förutom hårt fysiskt arbete och hård jargong. Veckan innan skrockade jag med James på puben om hur värdelös jag känner mig med allt vad hantverk heter. Hur jag är snubben som borrar rätt in i elledningar och skruvar ihop bokhyllor som kollapsar. Jag utgick ifrån att James, som förmedlat jobbet, tagit detta i beräkning. Men jag lägger ribban direkt vid ankomst, för tydlighets skull… Vill inte gärna att Simon ska tro att jag snart svetsar ihop vinklar åt honom. Men pekar han, så gräver jag. Och det är allt som förväntas av mig.

Vi bygger en terass-pryl på ett par rika knösars bakgård. Det är han och jag, och Simons kompis Calvin som dyker upp med te ibland och slänger käft på rungande Gloucester-accent. Vi börjar sent, slutar tidigt, och dricker ett par öl innan jag åker hem till Nailsworth.

Igår jobbade vi till halv fyra, sen gick vi till The Old Spot och mötte upp James och Nattie. Jennie som skulle hämta upp mig på vägen hem från Bristol kom lägligt till starten på vad som skulle bli en helt fantastisk eftermiddag. Vi drog vidare till Uley och hängde på The Old Crown, som är deras stadiga fredags get-together. Träffade massor av trevliga människor. Hemma till 20.00 för mat och serie i soffan. Jag slocknade som en sten, två gånger. Vaknade klockan 8 i morse – helt övertygad om att jag skulle vara karate-bakis, men det var helt ok!

Idag är det grått ute. Jennie jobbar i natt. Verkar som jag kommer jobba hela nästa vecka också, så jag ska försöka ockupera soffan så mycket jag kan i helgen och somna i tid.

Bra vecka. Bästa fredagen!

Ludwig har just fyllt fyra. Han undrar om det förr i tiden gick dinosaurier utanför köksfönstret på Stövarvägen. Att huset inte stod där på dinosauriernas tid är kanske svårt att föreställa sig om man är fyra. Än mindre att topografin i området skulle varit något annat. Man skulle kunna säga att Ludwig fortfarande övar på att greppa tidsrummet… “Om en månad” är lite luddigt.

Men vem kan greppa 65 miljoner år?

Han kommer hit och hälsar på om några veckor. Vissa av husen vi ska titta på har stått i över tusen år. En gång i tiden red det riddare i rustning utanför deras fönster. Hur coolt är inte det?

Jennie jobbar natt, jag dricker te och försöker att inte explodera efter F&C och tre pint.

Åkte med Max och Paul the Builder till farmor i morse för att byta taket på hennes trädgårdsförråd. Efter lunch byggde vi en gigantisk ställning utanför Broul så att Max kan komma upp och byta en stenplatta på taket. Det äventyret fortsätter imorgon eftermiddag, men innan lunch ska jag mixa mer Braziliansk Death Metal!

Det är skönt att ha saker att göra igen. Och snart kommer våren.

En pint och lite musik. Deterministen i mig smyger sig på. I allra högsta grad en sentimental känsla.

Jag tänker på momenten i mitt liv som förändrat allt, små som stora. Man kommer in på en skola – tio år senare sitter man någonstans och gör något på grund av just det där antagningsbrevet. Man går på en date. Köper en skiva. Skriver ett sms.

Jag tror inte på att ångra. Att ångra det som varit är som att ångra det som är. Men jag tänker ibland på de där besluten som inte varit mina, som livet tagit åt mig. Det kommer som ett vykort från ett parallellt universum; jag är far till ett barn på 3, bor i hus utanför gävle och drömmer fortfarande om ett England som aldrig blir.

Facit om 10 år.