Butterfly effect

January 11th, 2013 by William Blackmon No comments »

Jag vet inte varför jag inte skrivit ett ord här sedan vi lämnade Blighty. Kanske för att min dator gick sönder. Kanske mer för att jag har svårt att samla tankarna, och för att när jag gör det har jag inget trevligt att skriva.

“Gävle finns ju kvar…” var det någon som sa.

En sanning med stor modifikation.
Här står husen kvar och gatorna ligger där de låg, men det är en helt annan plats. Jag hittar – jag känner bara inte alls igen mig. Framförallt saknar jag en plats, där jag trevar i skuggan av min gamla vardag. Ett liv.

2013, jag lägger allt på dina axlar. Ny kurs – innan jag går under.

Bortkomsten

September 10th, 2012 by William Blackmon 2 comments »

Varje natt drömmer jag att jag är i England, kör bil i kulliga träd-tunlar. Sitter på pubar. Promenerar i Nailsworth.

Sedan vaknar jag på en luftmadrass i en andrahands-etta på Brynäs. Har ännu inte smält tillbakakomsten, även om jag nu vant mig med att folk pratar svenska när jag går på stan. Lika ofta som jag översköljs med kärlek från länge saknade vänner, lika ofta hugger det till i bröstet när jag tänker på det gamla landet. Det känns lite som jag sa till Fredrik på fyllan; mitt hjärta ligger vid Coaley Peak och väntar på mig.

Missförstå mig rätt. Vi vältrar oss i hemkomsten. Framförallt i återseendet av vänner och familj. Med vanligt arbete kom dessutom helgen tillbaka i mitt liv. Detta är en härlig känsla! I all iver spenderade vi lördagen på kredit såpass att hela söndagen låg minus. Paintball, jobb, middag med Pega och Anna, fest hos Kattis och Kalle. Hem i sängen 4 på morgonen.

Sveriges minus-lista

  • Svensk Keso är jättekonstig. (I.E. torr/kompakt)
  • Rostbrödet är jättekonstigt
  • Ölen är dyr och skittrist
  • Det finns ingen riktig Sour Cream
  • Maten är svindyr
  • Svensk TV är så muppig att jag blir generad när jag tittar
  • DET FINNS INGEN FISH N’ CHIPS!!

Plus-listan kommer en annan dag.

Coaley Peak vs Hille Klack

August 5th, 2012 by William Blackmon No comments »

Ölets dag idag va? Jag firar den med att inte dricka öl, första dagen på ca 3 veckor.

Per och Carro lämnade oss vid lunch och körde mot Gatwick via Cirencester och Burford. Vi hade en soft vecka. Ett alldeles lagom sista sverige-besök för säsongen. Nu är vi abrupt tillbaka i vardagen. Jennie gör sina sista pass. Två kvar. Jag jobbar hela den här veckan. Mixar hemma imorgon. Inspelning tisdag, mixar onsdag, ny inspelning fredag-söndag. Hoppas kunna klämma in bio och kanske lite häng med Pete. För att inte tala om farmor.

Några veckor kvar nu bara innan vi packar och åker… Det enda jag ser är en avresa. Det finns ingen destination.

The Heat is On

July 26th, 2012 by William Blackmon No comments »

Smälter långsamt. Loft-lägenhet högst upp i huset är fint, men opraktiskt när tropisk sommarhetta slukar lyan unisont med den stigande värmen från 5 lägenheter under oss. Svetten sprutar bara av att titta på TV.

Sovmorgon. Surf och te efter frukost, promenad upp för kullen efter lunch. Vi reder ut en miljon saker inför flytten och alla tankar svärmar i huvudet. Gas, internet, elbolag. Hur mycket pengar har vi? Klarar vi oss? Har vi råd med bilresan hem? Jag brände den lilla lönen från Bristol-mixen på ytterligare en analog-plug jag “behöver”. Slates Virtual Tape Machine på grym deal med rabatt och gratis iLok-nyckel.

Åkte till Stroud för att möta upp ett band jag ska spela in tisdag om en vecka. Trevliga herrar. Ser fram emot jobbet som fan, men jag lämnade dem med en lätt frustration. Svårt att sätta fingret på vad det är, men jag har en tryckande känsla av att jag inte går på full potential. Att jag inte ger vad jag kan, och inte får den dialog jag hoppas på. Som att det inte spelar någon roll om jag dyker upp med Neve eller Behringer. Som att jag är random bloke med lite mickar.

Max skjutsade mig fram och tillbaka till mötet, sen åkte vi till The Brit och mötte upp Sarah och hennes man + son. Drack två pints Coopers (3,5%). Skitgod.

Hem till lägenheten, fortfarande kokhet. Irritationen ligger kvar och smyger. Tankarna drar iväg på de vanliga ångest-stråken. Känner mig lite som  Michael Douglas i Falling Down.

Imorgon börjar jag jobba på Last View mixen. Börjar med att reampa guror! Hejja!

Working Class Hero

July 6th, 2012 by William Blackmon No comments »

Jobbat 3 dagar med James. Bygger skorsten åt en man i Coaley… rätt kul, lagom hårt och framförallt skönt att komma upp på morgonen och ut och byta lite nytta mot pengar. Idag fick vi inte mycket gjort, mest pga regnet. Efter att ha försökt vänta ut det med te-drickande och verktygs-letande gav vi upp och körde på med murbruk och stenar, trots att det pissade ner. Inte kallt, inte blåsigt, men vansinnigt blött.

Hemma vid 15, helt lagom. Det är ganska mysigt med tv-spel och brädspel när det regnar.

Imorgon tänkte jag jobba lite åt Max. På söndag möter jag upp bandet i Stroud jag ska göra en inspelning med. Skitkul!

Must-helg!

July 5th, 2012 by William Blackmon No comments »

Semester förra helgen. Jennie klev av sina pass torsdag, vi promenerade upp till The Old Lodge på the Commons, mötte upp Max och Angie, Paul och Carol och Carols familj. En helt fantastisk promenad, hittade en ny Public Footpath vid Watledge. Åkte bil ner med Max vid 22 men jag och J tog en stilla pint på the Village innan vi packade in. Pratade. Det är inte alltid vi pratar, sådär på riktigt, även fast vi umgås varje dag. Hardcore reflektion.

Dagen efter slöade vi i skitvädret hemma innan vi packade och åkte. Efter stop i Bibury (gudomligt vackert!), Burford (heathrow’s butiker längs en gata), Oxford (fint, men inte som Cambridge) samt en natt på hotell i Old Harlow kom vi äntligen till Duxford klockan 07:45 på lördag morgon. Flying Legends 2012! Sjukt phett! En hel förmiddag på museet och bland stånden, sedan hela eftermiddagen med himlen full av Spitfires, Hurricanes och Lancasters.

Körde hem på kvällen och hann precis göra mat + mackor inför söndagen innan vi somnade. Klev upp 06:40 för att åka 2,5 timmar till Bovington och TankFest. Från flygplan på den mest västliga kanten på ön, till tanks och infanteri på den mest sydliga.

Stört lång helg, lika mäktig som mustig!!

 

Jag tror att sömnbrist, öl, heldagar promenerandes i stekande sol, mack-middagar och långa bil-pass tog ut sin rätt. Dagen efter tappade jag läsförmågan strax innan lunch. Kunde inte läsa. Väntade tio minuter, tvättade ögonen. Provade läsa igen. Upptäckte att det var exakt lika på bägge ögon. Kul, det är hjärnan som inte ser bokstäverna. Blev snäppet värre, kände yrsel. Trodde på allvar att jag fått en stroke. Åt lunch, somnade till på soffan, vaknade med huvudvärk men glad över att ha återfått total synförmåga. Huvudvärken höll i, men dagen efter kände jag mig skaplig.

Det var lite som känslan när man ställer sig upp för snabbt och man nästan svimmar, fast bara en tiondel av den känslan, och konstant. Ni vet när det flimrar för ögonen, fast utan flimret.

 

Igår jobbade jag med James, grävt skyttegrav och blandat cement. Ska in och jobba idag också. Väntar på att han ska ringa mig för 40 minuter sedan. Det gör gott för min själ att arbeta… Har en hel del stundande mix och inspelningsjobb som jag också peppar rätt hårt på, men mest av allt : att Mika och Roffe + Fia och Bryntse kommer hit om lite över en vecka!! Ska bli så jävla jävla jävla trevligt!

 

Epic Fail

June 23rd, 2012 by William Blackmon No comments »

4 pints på the village med Max. Fish n’ Chips. Hemma igen i en tom, mörk lägenhet.

Såg en doku  på BBC 1 tidigare idag om hur allt kommer gå åt helvete. Jag mådde lite bättre efteråt. Allt kommer gå åt helvete. Hör ni? Allt har redan gått åt helvete.

Fly, Fly, My Sadness

June 23rd, 2012 by William Blackmon No comments »

När jag var ung seglade vi varje sommar. Oftast flera veckor i streck. Min fem år äldre bror gav upp på det så snart mina föräldrar vågade lämna honom hemma själv, han stod inte ut med familje-trängseln och bristen på underhållning. Jag vill minnas att jag hade lättare att ta min tillflykt in i det inre, leka själv på ensliga öar i skärgården. Göra pilbågar och barkbåtar. Ligga i akterhytten och rita rollspels-kartor. Läsa böcker.

När jag var 13 spenderade vi midsommar i båten. Vi seglade ut till Iggön där det var dans, långbord och midsommarstång. Jag träffade en tjej där ute som jag genast blev stört-förälskad i. Med “träffade” menar jag att jag såg en tjej i min egen ålder, i ett hav av vuxna. Jag vet att hon pratade stockholmska och att hon hette Carolina, men inte för att vi konverserade, utan för att jag hörde henne prata med sin syster.

Det här var på den tiden då förälskelse var en explosion, triggad av mycket märkliga omständigheter. Då man kunde gå enorma omvägar för att kanske få en skymt av den man förälskat sig i, men aldrig kunde föra en normal konversation om man väl fick chansen.

När vi lämnade Iggön var jag förkrossad. Jag visste att jag aldrig skulle se henne igen. Sorgen jag bar inombords den där avresan har jag upplevt många gånger senare i livet, men aldrig riktigt på samma sätt.

En förtröstande mor visste hur man kurerade ett brustet hjärta på en 13-åring. Vi seglade in i Huddik och gick och shoppade. Jag fick ett par brutalt coola nya pjuckor. Sjukt coola! Kommer ni ihåg skorna man pumpade upp? Det här var modellen som kom efter, som man snörde med ett roterande vred, som typ ingen hade råd med. Mina var naturligtvis ett demonstrations-exemplar för halva priset, men vad gjorde det?

Jag minns att jag dagen efter reflekterade över hur den där svarta känslan var borta. Hur jag nästan glömt bort hur hon såg ut, och varför jag varit så nedstämd.

Hur flyktig var inte den sorgen?

A clean room for a clear mind

June 17th, 2012 by William Blackmon No comments »

Sover för lite… äter för mycket bröd. Det blev lite av en trök-helg ändå, fast vi peppade innan. Magvärk, film och pissväder. Idag är solen ute igen och vi har städat + diskat.

Har bränt klart dvd:n på farmors familje-vhs från 1984. Jag är fem och poserar stolt i cowboy-outfit. Farsan är nästan lika gammal som jag är nu. Surrar vindsurfing-brädan på taket på folka-bussen medan jag och brorsan leker med våra kusiner. Mamma och Kate styr upp lunch innan vår avfärd. Vi åker till Wales den där sommaren, tittar på lite ruiner. Jag minns enstaka bitar, stillbilder.

Jag vill också ha en folkabuss. Och ett par små som jag kan tulta runt England med.

 

Imorgon siktar vi på Ukulele-night i Cheltenham. Tisdag blir Balkan-konsert på The Prince, och onsdag förhoppningsvis spel+öl med Pete och Victoria. Jag tror vi drar på galoscherna och tar en promenad nu… jag är lite sugen på en pint också. En pint skulle vara fint.

Ur spår.

June 13th, 2012 by William Blackmon No comments »

Mötte upp Vic och Pete på The Village, tänkte lira lite munchkin men Max och Angie dök upp så vi satt och snackade skit i några timmar istället. Supermysigt. När de äldre gav upp satt vi kvar och när puben stängde köpte vi take-out öl i pappkartong som vi tog med hem till oss. Lyssnade på musik och snackade skit tills det blev lite väl suddigt… Bäddade ner våra gäster på luftmadrass.

Genomlider nu bakis-rekordet för 2012. Klockan går mot halv elva på kvällen med måttlig förbättring. Ett hårt straff för en tisdagspub, men jävlar det blev sent och mycket. Det är mest synd om Jennie som jobbar natt och imorgon bitti, när hon kliver av jobbet, ska på möte. Fyfan.

Jag längtar till imorgon när jag kan dricka te och jobba. Har fått grönt ljus från Human Cull på mixen, ska börja applicera på låtarna och klippa pukor. Det är rätt soft att mixa hemma.