2012
Jag är bakis idag, vilket var på tiden. Vi hade en guldkväll igår i Easton Grey med Pete och hans bror + vänner. Spelade lite Family Fortune, även om det var exakt som J påpekade redan innan kvällen började; svårspelat när vissa laddat med 3 pint cider och 3 pint ale efter jobbet.
Nästa gång kommer de hit, så vi kan köra lite Settlers. Eller Munchkin!
Jag har som vanligt inte skrivit på ett bra tag. Och nej det beror inte på att jag haft för mycket att göra. Tvärt om.
När jag kom hem från turnén låg jag hemma i soffan med en dryg-förkylning i 10 dagar. Sedan åkte Jennie till Sverige på semester. Gräs-änklings-william njöt av att vara på fötter igen. Åkte till Lidl med farmor. Tittade på kyrkan i Cirencester. Drack en pint med Max. Åkte och hälsade på Pete i den nyköpta puben, hjälpte till att riva ett badrum. Drack några öl med honom och hans kompisar.
Sen kom J hem med en svensk dödsförkylning, så vi umgicks hemma i en vecka till. Väggarna kryper närmre. Hjärnan kokar.
De där grå molnen tappar liksom proportionen lite när man stannar hemma för länge, men det är ingen dans på rosor just nu. Jennies nya jobb blev uppskjutet en månad till. Tack. Vi behövde verkligen en månad utan inkomst. Dessutom har CSN ändrat sig och vill nu att jag ska betala in 26000kr i år. Vilket är i princip helt omöjligt.
Har satt mig för att söka extra-arbete. Gärna deltid. Skrivit en CV och sökt en näve via mail, fått blankett på en deltid. Har fått in några bokningar till studion, men de ligger längre fram och är för få för att skänka mycket tröst.
Släng på lite existens-ångest på den ekonomiska, lite bitterhet blandat med avund, så har ni en förklaring på varför jag haft ont i axlarna senaste veckorna.
Jag har mer att skriva. Men inte ikväll. Jag ska lägga mig på soffan, och titta på min superfina TV.
Post 2011
Jag har haft hur mycket tid som helst att skriva här senaste veckan, men ingen ro. Landade på Arlanda klockan 14 på nyårsafton. Emil plockade upp mig och vi åkte direkt till replokalen.
Tre dagar Gävle. Tim-planerat umgänge, ett par rep och ett gig på bilda-huset. Det var härligt, maxat och lite galet. Något jag behövde – men lite av känslan att man varit borta i en evighet och en vecka på samma gång.
Resumé ; Jag saknar många i gävle, men inte staden. Och nu, dagen innan hemresa, längtar jag hem till Nailsworth.
Vi har flängt runt en del. (Gävle), Stockholm, Oslo, Karlstad, Göteborg och ikväll Malmö. Jag gillar turné-bubblan man lever i. Väntan på nästa moment. Det känslomässiga mönstret varje dag följer. Från uppvaknandet till det sista ihop-packandet när kvällen är klar. Utmattningen innan gig, som är en så totalt annorlunda utmattning från den som kommer efter gig. Två öl och tusen grejer att packa ihop.
Sitter i bilen på väg till Malmö. Sista giget. Har massor mer att skriva, men det får vänta till nästa lucka.
Jag har ett helt år att göra upp med!
In: Bandrelaterat, Vardag
Post X-mas
Jennie ledig, trög förmiddag med en tekopp, lite dator och lite musik.
Vi käkade lunch på Calcot – Jennies arbetsplats. Det var kul att se var det är hon håller hus hela tiden när hon är borta… 50pund i julgåva till fröken Hedlund, så vi tog förrätt som hette duga och en lite märklig fisk till huvudrätt. Till efterrätt drack vi te hos farmor. Bar ut lite sopor inför sophämtningen. Hem och jäsa.
Julen var väl i ärlighetens namn en besvikelse i år. Jennie jobbade såklart, och juldagsmiddagen för mig blev en fryst pizza från coop. Tv-spel i soffan. Boxing Day slutade J vid 16, så vi lagade lite spontan jul-mat hemma och öppnade x-mas crackers. Drack lite port i soffan.
I morgon drar vi till min polare Pete och hälsar på. Han har en ciderfarm i Sherston vi ska få kika på, med två grisar. Gloucester Old Spots!
Ha det gött då. Hörs i morgon. Säkert! Jag lovar!
I know you said to me
Gyllene förmiddag med Jennie, följt av en härlig eftermiddag med farmor. Tetbury var smockat som vanligt. Tog shoppinglistan och drog till Tesco, kom tillbaka med en kasse mat. Vi drack te och pratade som vanligt om allt och alla. Sen klippte jag lite kvistar i trädgården och så prydde vi hennes ljuskrona med juldekorationer, enligt hennes gammal tradition.
Good morning Nailsworth
Jag tror den viktigaste frukost-komponenten är variation… Man måste byta ibland – käka något annat ett tag. Den här onsdagsmorgonen; Gröt. Men den brittiska havren är annorlunda!
Jag bytte operativsystem en gång, från PC till OS X. Då var det lite förvirrande i början när man inte hittade ALT+GR tangenten, eller ville göra något man alltid gjort förr. En gång bytte jag DAW också, från Logic till Pro Tools. Två veckors hårt huvudkliande och manual-läsande, men nu lever både Pro Tools och OS X i mitt hjärta.
Att byta land är en snarlik upplevelse. Allt är typ samma men annorlunda. Och i början hittar man inte rätt kort-kommandon.
Var på en underbar födelsedagsmiddag igår hos min härlige farbror. 64 år på jorden. Gigantisk indisk take-out från Tetbury och en hel näve av hans fryntliga vänner. Härliga människor! Excentriskt engelska och härliga människor. Paul, som också är gammal vän till mina föräldrar, tycker det är kul att farsan drog till Sverige och nu kommer jag tillbaka hit. Han frågar som många andra vad som är grejen med England. Många undrar vilket land jag gillar bäst, eller vad som är största skillnaden. Apples to Oranges.
Jag vet att vi sitter någonstans om några år, och saknar saker i “det andra landet”. Oavsett var vi bor.
Högst på önskelistan denna jul är faktiskt något svenskt vi saknar; våra vänner. Snälla, kom och hälsa på.
Till den här frukost-vyn saluterar jag fäderneslandet med en kopp svensk kaffe, skickat på posten av Årets svenskar.
A sentimental journey
Sov som en sten i natt och drömde intensivt. Vaknade till vid 6 när grannen gick till jobbet, men somnade om och sov till nio-snåret. J började jobba 12 men vi hann äta frukost, dricka en kopp kaffe, surfa lite och äta lunch innan hon drog. Nyheterna på tvn. Svenskt kaffe. SVENSKT KAFFE!
Det har gått en tid tror jag bestämt. Tidsuppfattningen är ett töcken, men det känns redan som en evighet sedan vi bodde i Broul. Jag gillar verkligen den här lägenheten. En av de mysigare jag bott i. Vi har pusslat ihop riktigt fina möbler från charity shops, och organiserat lite. Känns ännu exotiskt med en vardagskväll på en soffa plus lite TV, men jo det här börjar verkligen bli ett hem. Vårt hem.
Post-flytt är det ändå mycket som känns svårt.
Farmor var här på lunch förra veckan. För mig ett historiskt ögonblick, och en symbolisk måltid. Hon gillade lägenheten, och vi pratade medan vi tittade ut över Nailsworth från köksfönstret. På andra sidan dalen och till vänster kan man se Worley, där farmor och farfar bodde sina första år i Nailsworth. De har kapat träden som stod utanför husen, men det ser annars väldigt lika ut. Rätt över dalgången och lite till höger, där ligger Forrest Green, där mina föräldrar bodde när de var unga och nygifta. Pappa med buskigt hår och mustasch. Mor i vackert långt hår. Undrar vad som hade blivit av allt om de stannat kvar.
Jag tänker ofta på om det i framtiden kommer sitta någon och tänka liknande tankar om mig och Jennie. Om någon hälsar på en gammal farmor, i Sverige eller England, och tittar på fotografier på oss.
När jag grubblar som värst – då tror jag inte det, och då känns det förfärligt.
Soffan
Det är fredag idag. Det märks på trafiken, status uppdateringarna på Facebook och på det enorma tivolit som slukat old market. X-mas galore!
Ska promenera ner snart och titta på uppståndelsen… Jag vet inte om det ska liknas vid skyltsöndag eller gävle cityfest. Hua.
Har för tillfället parkerat mig i loftet med en pint och lyssnar på musik. Jennie jobbar som vanligt.
Spelade ut BF3 campaign för några dagar sedan, i brist på internet och multiplayer. Spelat ut Fallout 3 idag. Promenerade sedan upp för backen för att skicka några mail. Fascinerande process vi genomgår. Internets frånvaro påverkar mig mer än jag vill erkänna…
Imorgon hör jag mitt första “riktiga” knäck. Lira in lite acke. På tisdag spelar vi brädspel och dricker öl. Mm mm.
Lest we forget
Jag vankar fortfarande fram och tillbaka, lite som en tiger, i en alldeles för liten bur, på zoo. Surfar vid köksbordet i stora huset, tittar ut på ett höstkyligt men soligt Cotswods. Går ut och gör te i Broul. Spelar TV-spel i lånat sovrum, på min plast-kusins säng.
Det är vackert där utanför, när man tittar ut. Jag har ännu inte vant mig.
Bara tre dagar kvar till D-day, och landstigningen är redan hotad av sjukdom. Missförstå mig rätt, vi flyttar onsdag, men jag gissar att Jennie ganska precis slutat snörvla vid det laget och att min nu dagsfärska förkylning ger full utdelning exakt klockan 10 när vi hämtar nycklarna.
Mitt patetiska lilla immunförsvar. Att jag ens överväger tanken att överlämna min defekta DNA vidare till nästa generation.
I min deppighet här på förmiddagen beställde jag i alla fall en TV. Den borde dyka upp lagom till flytt. Battlefield 3, på riktigt, i mitt eget vardagsrum.
Vi ska heller inte glömma att vi hade armistice day i förrgår. Jag köpte en poppy-pin att pryda min jacka, och läste ut boken om Falklandskriget jag köpte i Wotton. Var förbi farmor igår och vi pratade lite om det. En kopp te och en stilla tanke. Hon berättade att de brukade lämna Nailsworth för att undkomma ceremonierna när farfar levde. Han stod helt enkelt inte ut att tänka på det.
När man har ont i halsen och grubblar, “hemlös” och utan inkomst; kom ihåg att man i alla fall slapp Burma på 40-talet.
GL6 0BX
Administration fee och Holders deposit betald.
Det ser ut som vi har hittat hem. Löven är vackrare idag, luften klarare. Det känns nästan som det är nu det börjar.
In: Vardag · Tagged with: England, Hem, lägenhet
The white whale
Förra veckan gick vi på visning igen, at the old george. Det såg förbannat lovande ut, och som vanligt tänkte vi att nu, den här gången kanske.
2 meter in i lägenheten möter vi kattlådan. Hej då.
Men kvinnan tyckte synd om oss. Hon viskade om en annan lya som var på gång. Vänta en vecka bara. Vi väntade.
Som av en händelse var chefen för samma mäklarfirma här igår för att titta på min farbrors hus. Jag visade Broul och förklarade varför vi bor i kartonger, och genast styrde hon upp en visning åt oss i samma lya den andra kvinnan pratat om. Idag ska vi ner och titta, och jag tror vi blir först att titta denna gång.
Har nu drömt om lägenheten hela natten. Ena stunden styrdes den av maffian – andra var den flitigt påhälsad av dryga gävlebor som jag knappt känner.
Innerst inne är jag rädd. Vi måste få den, om vi vill ha den, och vi måste vilja ha den.
Statar-livet i kartong måste få ett slut, genast. Jag har sedan länge passerat bristningsgränsen.
In: Vardag · Tagged with: Lägenhet boende England